Förmodligen världens bästa tankesmedja..

Förmodligen världens bästa tankesmedja, Konflikt, lanserar idag Dagens konflikt! Läs, Läs, Läs!

________
blogs om: konflikt, tankesmedjan konflikt, dagens konflikt

Niklas Ekdals och borgerlighetens fula tryne

Har inte känt mig så peppad på att blogga den senaste tiden (läs: månaderna)
men idag vid läsning av Niklas Ekdals förbannat idiotiska utspel på DN:s ledarsida är det svårt att hålla käften. Niklas har idag fått upp ögonen för ungdomars psykiska ohälsa i allmänhet och unga tjejers i synnerhet. Denne skriver att “var tionde flicka lär ha skurit sig för att lindra sin ångest. Det är dags att ta den epidemin på större allvar och att gå på djupet med orsakerna”. Detta är självklart välkommet. Så vad är då orsakerna enligt herrn i fråga? För att skänka sig själv lite trovärdighet nämner han i förbifarten kraven från vuxna och kompisar, föräldrars utevaro, utseendefixering osv. Dessa faktorer benämner han som diffusa och han tycks därmed inte riktigt vilja kännas vid dem. Här stänger han effektivt dörren till en analys av hur dessa faktorer ens uppkommer. Han skakar av sig dessa små petitesser genom att peka på att de är följder av ungdomars spelrum. Eller för att citera honom själv: “frihet är jobbigt” [sic!]. Eftersom Niklas vurmar för denna frihet i sig så blir följden av hans resonemang att han ger blanka fan i vad den får för följder.

Som en blixt från klar himmel slänger han därpå in två borgerliga hjärtefrågor. Dessa skulle egentligen kunna vara vilka som helst. Det är inte som att man behöver följa någon röd tråd som ledarskribent på DN. Det skulle exempelvis kunna vara vårdnadsbidraget (med en lös argumentering kring en stressavlastning för lidingöungdomar då någon fattig stackare dammsuger deras rum) eller kanske hårdare immigrationspolitik (med en lös rasistisk “argumentering” kring skattelättnader som skulle motivera ungdomar att skaffa jobb). Möjligheterna är oändliga. Niklas väljer dock, trendriktigt, att slänga till med; Skolan och Arbetsrätten!

Vad gäller skolan så målar han upp en skräckbild med högstadieelever som springer runt på borden och försöker banka sönder rutor stup i kvarten. Härvid rör han stressen och osäkerheten i skolan vilket i och för sig är bra. Därpå kunde han till exempel nämna hur specialpedagoger och sidoresurser är på extremt undantag i dagens grundskolor. Han kunde nämna att antalet undervisningstimmar skärs ner som en smygbesparing vilket avlegitimerar närvaron i skolan. Han kunde nämna att skolorna idag inte ens är fysiskt bestående eftersom friskolorna ofta hyr in sig i lokaler här och där under oviss tid, vilket självklart skapar osäkerhet. Men något sådant blir det inte tal om.

Niklas presenterar istället den enda problemformuleringen som ligger rätt i tiden, nämligen urholkningen av “lärarnas auktoritet”. Sådärja. Effektivt så slipper han ta sig an orsakerna till bristerna i dagens skola som han inledningsvis sagt sig vilja gå in på djupet på. Det sorgliga är att han inte ens försöker sig på att förklara hur detta med “lärarnas auktoritet” praktiskt ska åtgärdas. Det är egentligen inte särskilt underligt eftersom problemformuleringen stämmer in med rådande hegemoni och då behöver man inte förklara. Det är liksom det som är finessen. Sådär i parentes är det intressant hur han, mellan raderna, förespråkar en tillbakagång till den skolpolitik som kom att omprövas just i den veva som Niklas inledningsvis uttrycker aktning för, nämligen då ungdomars spelrum utökades och ungdomskulturerna var på uppsving. 

Sedan tar han alltså upp arbetsrätten som en orsak till ungdomars psykiska ohälsa. Han påstår indirekt att Lagen om anställningsskydd bidrar till en känsla hos 14-åringar att streta i en lång uppförsbacke. Istället för att tala om den stress, osäkerhet och i många fall mycket ångestfyllda tillvaro som osäkra anställningar och visstid medför för merparten av arbetande ungdomar idag så vill han helt krasa sönder den fasta anställningen. Lösningen är inte enligt Niklas att man ska ha säkerhet och trygghet. Oh nej. Osäkerheten som idag råder för ungdomar på arbetsmarknaden ska inte åtgärdas utan den ska utökas. Den ska utökas till att gälla alla på arbetsmarknaden. Ingen ska vara säker. Alla ska kunna avvaras utan förvarning. Annars blir det “åldersapartheid”. Skit för alla helt enkelt. Där har vi Niklas lösning.

Sedan kommer skamgreppet. Det som gör att jag totalt tappar respekten för Niklas som medmänniska. När han helt sonika säger att tjejer skär sig i handlederna för att det är en trendgrej. Att det är lite coolt, liksom. Vips så har han helt klippt av problemet från alla faktorer som har frambringat det. Vips så har han helt vältrat över problemet på tjejerna själva. Vips så har detta enfaldiga as visat sitt rätta tryne. Fyfan säger jag bara. Fy fan…

(En sammanfattning för er som inte orkar läsa Niklas text: Tillbaks till 50-talets skolpolitik! Trygghet på arbetsmarknaden är skit! Ungdomar som mår dåligt får skylla sig själva!)

Intressant?

___________

Konflikt!: Akuhujan klär av klassamhället, Petter om allas självklara rätt att rädda miljön,  Den udda vinkeln om mp, Kim müller länkar, Slutstadium om tro, Under Täcket om att omvända en liberal, Vida Latina i colombia, Samhällsfeber om avgiftssamhället (smaka på det!)
Andra om: skola, politik, Niklas Ekdal, DN, idioter

Studenter DN-stajl Winter 07.

Hanne Kjöller (kursiverat) skriver idag på DN:s ledarsida (den tryckta) de mest fantastiska saker, och jag kommenterar i fetstil.

På temat jämmer och elände presenterade SCB en rapport om livet för Sveriges studenter. Här är ett axplock av förfärligheterna: Hälften av alla studenter avstod från att köpa all kurslitteratur och från långväga resor till släkt och vänner. En tredjedel avstod från tandläkarbesök och en fjärdedel från måndadskort. Nu kan man fråga sig när studenterna inte lånat böcker på bibliotek eller av varandra och om det inte också händer att yrkesverksamma avstår från att besöka vänner på andra orter.  

[Ja, Hanne Kjöller, det kan man fråga sig. Eller så kan man fråga sig varför man ska fråga sig det och istället fråga sig varför studenternas levnadsstandard sjunkit med 40 procent mellan 1989 och 2004, det vill säga 490 kr i månaden, och kanske (ja, jag vet, det låter väldigt långsökt) sätta det faktumet i samband med att studenter avstår från att köpa kurslitteratur och besöka nära och kära. Rimligt?] 

Eller om det är ett fattigdomstecken att en frisk 20-åring under ett par år inte låter sig undersökas av tandläkare

[Ja, är svaret på den frågan. Det är definitivt ett fattigdomstecken. Vi ser vad Wikipedia säger om saken; "I den politiska debatten i rikare länder är definitionen av fattigdom oftast bredare och omfattar de hushåll vars inkomst inte tillåter större sparande, och inte har särskilt mycket pengar till exempel tv-innehav, tandvård och liknande" ] 

och om det verkligen är negativt att människor cyklar eller går istället för att åka kollektivt

[se ovan om kurslitteratur. Att tvinga per definition fattiga studenter att avstå från sin rätt till transport och alltså nagga på förutsättningen för att de i över huvud taget ska kunna fullfölja sina studier är negativt, ja. Att Hanne Kjöller eller någon annan (exempelvis student) väljer att traska sin mil till jobbet i tjugo minusgrader är en annan sak.].

Eller så kan man fråga sig varför inte fler glädjer sig åt att bo i ett av de få länder som erbjuder en avgiftsfri högskola och studielån till alla.

[Med det lägsta studiemedlet någonsin, som inte ens räcker till normala månatliga utgifter och som understiger fattigdomsgränsen är väl studenter generellt rätt trötta på att vara tacksamma. Att vara beroende av penningstöd från släkt och familj (vilket exkluderar mindre ekonomisk priviligerade studenter) samt att tvingas erbjuda sin arbetskraft till undermåliga löner och dåliga villkor gör knappast heller att tacksamheten spirar.]

Intressant?

_________

Konflikt: Slutstadium, Syrran, Vida Latina

Some other blogs @ politik, DN, Hanne Kjöller, student, fattigdom

Skyll dig själv, patetiska mobboffer

I dagens DN debatt går Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster och hans sidekick Björn Lindgren loss på klassiskt borgerligt manér. Enligt statistik som dessa gemytliga herrar presenterar så känner sig var femte anställd i Sverige utfryst, mobbad eller trakasserad. Och vad är då problemet enligt Stefan och Björn? Att det förekommer utfrysning, mobbning och trakasserier på svenska arbetplatser? Nej, skulle inte tro det va. Problemet är enligt Stefan och Björn att dessa ynkliga arbetstagare låter sig utsättas för mobbning och trakasserier och ovanpå detta inte ens kan prestera vad arbetsgivaren förväntar sig. Problemet är alltå inte den arbetssituation som råder på svenska arbetsplatser utan det egentliga problemet är att de patetiska mobboffren stannar kvar, sinkar ner arbetskapaciteten och blockerar “ett jobb som någon annan kanske skulle trivas bra på”. Och på nåt jävla vänster lyckas dem klämma in lite smutskastning av rätten till avgångsvederlag. Inte ska mobboffer ha sådana rättigheter inte!

______

På konflikt: Slutstadium om Göran Johansson och Petter om SCB:s kvasikommunism.
Andra bloggers om politik, svenskt näringsliv, skyll dig själv, individualisering

Halvfiguren Schlingmann

Den moderata partisekreteraren Per Schligmann är en man som badar i cred. Cred som han tillräknas icke bara från sina nyliberala polare utan från alla möjliga, märkliga, håll. De som sköljer honom i beröm förenas inte, nödvändigtvis, i gemensamma politiska värderingar utan snarare endast i sin beundran, respekt och förundran inför hur moderaterna etablerat en sagolik framtoning i media. En saga om förändring, lyssnande, välfärdskramande osv. Ni kan den storyn.

Jag vill egentligen bara påpeka att Per Schlingmann enligt min mening inte tycks vara mer än en halvfigur vad gäller medial strategi. Hur kan jag påstå något sådant?

Till en början kan vi betänka var förebilderna för den moderata förvandlingen återfinns, så blir det så smånigom ganska tydligt att Schlingmännen inte behärskat sin “verktygslåda”. Bush, Clinton och Blair (eller snarare deras Schlingmens) förfinade den strategin som även moderaterna brukade sig av. Så egentligen var det bara för moderaterna att imitera. I idén så är det enkel populism. Det går i mångt och mycket ut på att säga det som man empiriskt (genom exempelvis opinionsundersökningar) vet att en majoritet redan vill. Sedan utformar man en populism (..ursäkta - “politik”) i enlighet med vad folk redan vill, får det att låta progressivt och serverar folk det dem redan sagt att dem vill ha. Man ska vara en riktig jävla jubelidiot för att inte tilltala folk då.

Att Reinfeldt & Co utöver detta understryker att partiet är resonerande, lyssnande osv är fullkomligt onödigt. Folk vet ju vad dem vill, och har dem inte förstått att moderaterna kommer att stilla deras önskningar så spelar det ingen roll om partiet påstår sig vara lyssnande. Om strategin lyckats så vet dem redan det. Och moderaterna fick ju faktiskt folk att förstå.

Det finns dock ett problem med den här strategin. Det är ju nämligen så att politiken som sedan genomförs rimligtvis inte kommer överensstämma med de ord som yttrats. Självfallet är det så eftersom orden bara var ett medel på vägen. Det är dock först här som kan man tala om skillade mediamän. Det är här om någonstans som Shlingmann borde bevisa att han kan någonting om propaganda!

Eftersom politiken kommer se fatalt annorlunda ut än vad löftena utsade så kommer opinionen rasa och därför är det helt nödvändigt att folk förstår att politiken visst infriar de löften som getts. Detta är själva kärnan i den här strategin, men den tycks halvfiguren Schlingmann glömt bort. Istället ser man hur Reinfeldt och company övergett sin image som lyssnande parti. Istället besvarar den dumfan opinionsraset med att politik och reformer tar tid och han låter det mer eller mindre förstås att det finns en nyliberal agenda som ska infrias till varje pris - folk ska fan förstå att det är för deras eget bästa, förr eller senare! Den lyssnande imagen är borta. Den framgångsrika propagandan är borta. Den för en tid så framgångsrika Shlingman visar sig inte ens kunna behärska en propagandastrategi som han kopierat. Kvar finns bara unken högerpolitik av värsta sort, och ett gäng propagandister med byxorna nere.

Intressant?

__________

På Konflikt: Akuhujan om att aldrig kunna släppa garden, Jordränta skriver film, Slutstadium hatar fotboll, Syrran dödar en blogg och Vida Latina tipsa(de) om böcker

andra bloggar om Schlingmann, moderaterna, Reinfeldt, politik, propaganda

Utmaning; Varför demokrati?

Ni har antagligen inte missat Metro och BBC:s Varför demokrati-ståhej. Så nu utmanar jag alla konfliktare att svara på de frågor metro ställer till diverse kändisar. En garde!

Vem skulle få din röst som president för hela världen?

Vem som helst som skulle avskaffa sig själv, illa kvickt. (Fast efter lite mer eftertanke skulle jag nog inte lita på att någon skulle avskaffa sig själv. Nej, det klokaste torde nog vara att inte använda den alls. Eller kanske vika ett flygplan?)

Kan terrorism förstöra demokrati?

Genom tolkningsföreträde kan privilegerade grupper definiera vad som bör betraktas som terrorism för att sedan genomföra diverse repressiva åtgärder till sin fördel för att skenbart driva ut sina egna spöken. Dessa åtgärder underminerar demokratin, men kan knappast förstöra den eftersom demokrati är en strävan och inget statiskt som kan bankas sönder, hur mycket de än försöker.

Vem styr världen?

Frågan är felformulerad och bör lyda: Vad styr världen? En kapitalistisk logik som strävar efter maximal vinst och maximalt människoförakt.

Varför ska man rösta?

Det ska man inte, nödvändigtvis. Politikerförakt är en oerhört sund inställning. Däremot är förakt för politik farligt. Politik är vardag, inte valsedlar. Att rösta kan dock vara en progessiv handling om följden blir att ens intressen förs fram. Men det gäller just utifrån dagens kraftigt beskurna demokrati. Strängt taget är egentligen politik inget för politiker.

Är kvinnor mer demokratiska än män?

Nej. Att män innehar den absoluta merparten av dagens maktpositioner och på så sätt är närmre sammanvävda med upprätthållandet av ett icke demokratiskt system innebär inte att systemet plötsligt skulle bli demokratiskt om kvinnor innehade samma positioner. Ett sådant värdemässigt särskiljande av kön är förbannat kontraproduktivt och tar blicken från det egentliga problemet.

Är Gud demokratisk?
Gud finns inte. Men hur man sedan använder idén om gud är en annan femma. Det kan självklart användas i alla möjliga riktningar. Men eftersom Gud inte finns blir det oundvikligen så att all inblandning av denna sak otydliggör verkligheten, och det försvårar klart en demokratisk process.

Är demokrati bra för alla?

Nja, skulle demokrati råda inom den ekonomiska världen skulle priviligerade grupper inte vara priviligerade längre. Och det vore kanske lite tråkigt för den lilla klicken. Men i det andra ledet skulle total demokrati vara bra för alla, ur mänsklig aspekt.

Vad skulle få dig att starta revolution?

Att en regering systematiskt skulle sparka nedåt, sälja ut och sabotera alla de framsteg som härletts av åratal av kamp.

Kan diktatur vara bra?

Nej

Kan demokrati lösa miljökrisen?

Ja om demokratiskt fattade beslut får styra. Dvs om det ekonomiska livet demokratiseras.

Intressant?

____
Andra bloggar om: konflikt, demokrati, politik, utmaning

Konflikt; Antigon, Slutstadium, Vida Latina, Under täcket 

En fråga jag inte släpper

Jag har skrivit om den avskyvärda processen som föregick tvångsprivatiseringen av Tibble Gymnasium ett otal gånger. I och med att uppdrag granskning uppmärksammade den infekterade varbölden i förra veckan hoppas jag att allt fler får upp ögonen för, eller blir påminda om, diktaturfasonerna. Det är inte över än, som man brukar säga. Mer på tibblekampanjen!

_____

intressant?

konflikt: Akuhujan, Slutstadium, Syrran.

Andra blogs om: tibble gymnasium, tibblekampanjen, uppdrag granskning, moderaterna, skola, tvångsprivatisering

Feministens reträtt?

Mitt uppe i en flytt och så vidare. Här kommer i alla fall en krönika som jag skrev för Utrikespolitiska Föreningens tidning Utsikt Världen, på Stockholms universitet. Den skrevs i samband med att Viljornas Kamp visades i Svt, dvs ett antal månader sen :) Håll till godo!

Viljornas kamp i SVT målade upp det feministiska initiativets liv bakom kulisserna. Sentimentaliteten inträdde som ett töcken i de svenska tv-sofforna då skratt och gråt blandades med högskolepoäng och brevbärare. Tittaren fick se hur det hettade till i opinionsmätningarna när klämkäcka lagom lussebullsfeministiska argument delades ut på torgen. Gemene man resonerade och kom fram till att jämställdhet var bra - det ska vi ha! 

Svenska partiledare tävlade under decenniets början i att slå sig för bröstet när den feministiska etiketten klistrades på. Nu kanske inte patriarkatet störtades på grund av det, men det var i alla fall rumsrent att ge uttryck för förhoppningar som lutade lite grann åt det hållet. Uppfattningen att hormoner och gener inte skulle bestämma lön och levnadsvillkor var acceptabel i det offentliga samtalet under den här perioden. Men sedan hände någonting kusligt. Ja, vad var det egentligen som hände? 

Jorden är rund, himlen är blå och framför man en idé, vision eller praktisk politik som utmanar rådande maktstrukturer så får man smäll på fingrarna. Aja baja säger etablissemanget och drar fram rottingen. Media instämmer, drar sitt strå till stacken och ser till att det brinner bra. När häxjakten satte igång denna gång uppdagades det ena upprörande påståendet efter det andra och en grogrund skapades för slutsatser och generaliseringar som målade feministbegreppet i mörka färger.   

Ordboksdefinitionen på en feminist har tidigare varit en person som anser att kvinnor är underordnade män samt att detta förhållande bör ändras. Paradigmskiftet har dock gett upphov till en ny och aktualiserad definition; en person som anser att män är självklara anhängare till satanistiska vansinnesdåd i den mörka skogen, samt att detta förhållande inte kan ändras.  

Hör å häpna men häxjakter förmedlar faktiskt inte sanningar! Det tycks däremot inte hindra deras framgång. Jämställdhet tycks numera passerat sitt bäst före datum och det anses nästan progressivt att förvisa den feministiska analysen till sophögen. Gällande den nuvarande regeringens inställning till epitetet tycker jag att moderatkvinnornas ordförande Magdalena Anderssons kommentar är ganska talande: Om det var ett neutralt ord tror jag att alla i regeringen skulle kunna ställa upp på det.  

Jag är ledsen att behöva göra Magdalena besviken men det kan faktiskt inte vara ett neutralt ord. Inte så länge lön och arbetsvillkor bestäms av könet. Inte så länge kvinnor utför det huvudsakliga hemarbetet, som dessutom är oavlönat. Inte så länge kommersiell exploatering av kvinnors kroppar är vardagsmat, våldtäkter bokstavligen sker stup i kvarten(!) och myten om den lyckliga horan möts med gehör!

.

Feminister kommer att fortsätta kämpa för en omvälvning av samhället i syfte att bryta könsmaktsordningen. Den kampen kommer inte ges upp på grund av banala saker som att en sagd feminist vid något obestämt tillfllet yttrat påståendet att män är djur. Den kommera tt fortsätta så länge den har fog för sig. Och den dagen den inte har det länge, en dag fjärran från från understöd till pigarbete och ifrågasättande av abortfrihet, så ska Magdalena äntligen få sitt neutrala epitet. Men till dess gäller inte reträtt, utan anfall är bästa försvar!´

_______

På Konflikt; Petter om vansinnet i den nådiga luntan. Mllstrm blir intervjuad av aftonbladet i anledning av att han blivit sparkad p g a sitt bloggande (!!!). Undertecknamn ger oss en poster att pryda staden med. Vida Latina backar mllstrm och marcusen ska se Sage Francis, ikväll. Fast där blir det ju ingen länk, heller. Nämen. Det hör ju inte hit.

Andra blogs om:

feminism, tolkningsföreträde, hegemoni, patriarkat, politik

Friskolornas Bärsärkargång

Idag står det att läsa i SvD att vi upplever en friskoleboom i Stockholms stad vilken kan resultera i att var tredje elev går i friskola 2008. På riksnivå kom i år in 563 ansökningar till Skolverket (vilket är nästan 200 fler än förra året). Då måste man ta och fråga sig vari legitimiteten ligger i denna massiva friskolehets. Är det i över huvud taget någon som berörs som faktiskt ställer sig positiv till denna utveckling? Och i så fall, på i vilket sätt?

Först och främst naggar friskolornas bärsärkargång på var elevs rätt att gå i en kommunal skola nära hemmet. När det gäller gymnasieskolorna så behandlar ansökningarna oftast samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och estetiska program - dvs program som det redan finns ett överflöd av. Att tillföra något nytt är det alltså inte tu tal om. Men elever och föräldrar måste väl ställa sig positiva? Nej, tydligen inte. Ok, men personalen då? Det verkar inte särskilt nödvändigt. Men det finns väl i alla fall en massa bra lärare som får möjlighet att låta sin fantastiska kunskapsförmedlingskompetens komma till sin rätt i dessa fri fria skolor? Tja, de verkar mest sakna utbildning. Inte ens friskolejättarna verkar vara odelat positiva till sig själva. Ok, ok, men det uppkommer väl i alla fall en sund konkurrens som sporrar elever till att prestera bättre och därför erhålla högre betyg, icke sant? Faktiskt inte; friskolorna sätter betyg efter eget bevåg.

Skolborgarrådet Lotta Edholm säger att - Det finns en vana i Stockholms stads skolor att hantera att elever väljer att gå i andra skolor. Att någonting är en vana är sällan ett bra försvar. Att denna vana försvaras utifrån en verklighetsfrånvänd uppfattning om att elever gjort ett aktivt val till denna utvecklings fördel gör knappast saken bättre.

(Förövrigt välkomnar jag mig själv tillbaka efter semestern. Välkommen, marcusen. Kul att se dig. Tack.)

_____

Det var förbannat intressant!

Andra bloggar om: friskolor, skola, privatisering, politik

Konflikt; petter ser mörkret. akuhujan om sjukpolitik. slutstadium (välkommen!) om attacken mot SD. Undertecknamn om solidaritet och Vida Latina har sett en bra film.

Revolutionens Callcenter!

Än en gång har jag vart tvungen att tillbringa timmar på ett callcenter för att make the ends meet. Detta är min ursäkt för att återuppliva ett samtal jag skrev förra sommaren för alla satar som avverkar tid på dessa gemytliga kontor och vill prova på något lite extra. Håll till godo, och glöm för bövelen inte inlevelsen!

Hej var det hemma hos kamrat (efternamn)?

Kanon, då har jag kommit rätt! (ditt namn) heter jag och ringer för Osynliga Partiet, och jag vet att det är många som propagerar men jag ska inte vara kvasirevolutionär här! (Invänta kamratens reaktion; gå vidare)

Anledningen till att jag ringer är nämligen den att en ny typ av revolutionär socialism kommer att lanseras om några månader och just nu folkbildar vi de marginaliserade SÅ JAG TÄNKTE BARA HÖRA om du känner till Osynliga Partiet sen tidigare kanske?

(Kamraten känner till Osynliga Partiet)
Kul att du känner till det! Då vet du säkert att en del glas krossats hos Mauderaterna, MEN visste du också att vi har miljoner deltagare som gett nytt liv till klasskampen? (Invänta reaktion och gå vidare i samtalet med frasen Jajamänsan!)
(Kamraten är icke kunnig)
Osynliga partiet är ju den här organisationen som understryker relationen mellan arbete och kapital. Taktiken är klart radikalare än den förra och du kommer känna hur kapitalets diktatur TVINGAS lämna plats åt REELL arbetarmakt!

Och som ett rent komplement skickar vi också ut en fräckt progressiv t-shirt!

Men jag vet inte…Klär du dig politisk korrekt, eller tvingar kapitalet dig till klädmässig underkastelse (som med en annan) <-lite skämtsamt sådär
 
(Kamraten sysslar med kvasirättvis konsumering)
Var handlar du ifrån i så fall? (låt kamraten svara, instäm) För anledningen till att jag frågar är nämligen den att många som konsumerar efter socialistisk etik bär just vår t-shirt för att sprida sitt budskap till en större folkmassa, så det blir ju perfekt för dig som handlar på Rena Kläder! (Anpassa efter kamratens svar)

(Kamraten är fullständigt apatisk i frågan)
Ja då är vi två i alla fall! Anledningen till att frågar är nämligen den att om man inte klär sig med arbetarvillkor i bakhuvudet så blir ju arbetarklassen lite splittrad. Det man känner med vår t-shirt är att man blir rödare och mer radikal i hela sitt tankesätt fastän man kanske inte bryr sig sådär jättemycket!

Och den här revolutionen är alltså värd ungefär hela den kapitalistiska krisen, men det BJUDER vi dig på! Och du behöver inte fortsätta sen, det är alltså inget aktionstvång. Det enda som inte jag kan rubba på, men det tror jag du förstår när jag säger det, det är ju avlägsnandet av det vanliga borgerskapet. Det är ungefär 20 000 borgarsvin som stryker med men då får du alltså ett KLASSLÖST SAMHÄLLE, så det HOPPAS jag det kan vara värt att PROVA PÅ i alla fall, ELLER HUR!
 
Gott att höra! Och vill du sedan fortsätta så kan du engagera dig en gång i månaden. Då kommer vi genomföra diverse aktioner mot kapitalet och borgerskapet. MEN vill du inte fortsätta gynna arbetarklassen så är det bara att slå en signal till oss så marginaliserar vi dig på en gång, och då har du faktiskt TIO DAGAR på dig EFTER att revolutionen har startat SÅ DET ÄR INGA PROBLEM!

Så då ska vi bara dra en kort uppsummering och kolla så att kamratens adress stämmer.

Tips! Anta alltid att kamraten vill ha!

_____

intressant?

konflikt; Petter startar en bank, syrran ger oss verkligheten bakom flöjtspelet, akuhujan drar fram sexköparen ur mörkret och red metal kommunistar sig
Andra bloggar om: överlevnad, satir, callcenter