I fredagsnatt attackerades ett flertal irakiska familjer av ett femtiotal ungdomar i Vännäs Kommun, ett mindre samhälle utanför Umeå. Familjerna befann sig i sina hem då ungdomarna dök upp. Hot skanderades, fönster krossades, dörrar slogs in och familjerna var skräckslagna, rädda för sina liv. Våldet eskalerade under lördagsnatten, då ungdomarna inte längre nöjde sig med att trakassera flyktingarna i sina hem, utan dessutom gav sig ut på stan på jakt efter potentiella offer. Den etniska hetsjakten föranledde Vännäs flyktingsamordnare att fatta det uppseendeväckande beslutet av tvångsförflytta de irakiska familjerna till annan ort. Hotbilden bedömdes så pass allvarlig.
I går kunde familjerna återvända till sina hem, många mot sin egen vilja. Hotbilden finns fortfarande kvar. Förövarna är ännu inte gripna, och än allvarligare är att tendensen som utgjorde grogrund till våldsdåden fortfarande är allestädes närvarande. Igår fördömdes de rasistiska våldsdåden i en manifestation som samlade uppemot sju-, åttahundra deltagare, främst Vännäsbor. Det var, av deltagarnas bredd att döma, en väl förankrad manifestation där talarlistan var öppen och många valde att ventilera sina tankar och känslor. Viktiga kopplingar gjordes till andra yttringar för de rasistiska tendenser som idag präglar vardagstillvaron i Sverige. Bland annat uppmärksammades borgarnas och miljöpartiets urholkning av asylrätten, folkpartiets hetspolitik mot invandrare samt moderaternas alltmer öppet invandrarfientliga hållning som döljs illa i deras glorifiering av ”svensk” kultur.
Det har nystats en del i vad som var de omedelbart utlösande orsakerna till våldet, men av allt att döma letar de flesta i blindo. Att understyka ett tidigare bråk som något av offren eventuellt varit inblandat i är meningslöst, av två skäl. Först och främst rör det sig inte om en vedergällning mot en individ, utan om en våldsam hetsaktion mot en hel medborgargrupp, som dessutom har tydligt rastiska undertoner. För det andra leder förfäktandet av ett sådant samband till att fokus flyttas från de underliggande orsakerna till detta våldsdåd, samt till andra liknande illgärningar. Utan en korrekt problemformulering förebygger vi inte liknande handlingar, vi riskerar snarare att understödja dem, genom att se dem som isolerade företeelser, orsakade av enkla och med ögat iakttagbara kausala orsakssamband.
För att identifiera problemen måste vi både rannsaka oss själva och höja blicken från Vännäs kommun. Först då kan vi se att de rasistiska tendenserna gör sig påminda på allt fler platser i samhället. Vi ser de europeiska främlingsfientliga partiernas frammarsch, som Sverigedemokraterna går i bräschen för i vårt land. Vi bevittnar en rasifiering där invandrare som grupp förvisas till arbetslöshet och lågstatusyrken, för att sedan definieras som otacksamma och tärande. Vi ser en alltmer hårdför ”kravpolitik” där invandrare ska piskas till en vanförställd assimilering.
I kölvattnet av finanskrisen växer frustrationen i takt med arbetslösheten, och solidariteten tycks minska i takt med pensionerna och lönerna. Att ”sparka nedåt” i detta läge är vanvettigt, både ur ett mänsklighets- och ett socialt rättighetsperspektiv. Vad vi behöver är en rörelse som krossar legitimiteten i själva metaforen ”sparka nedåt”, inte en grupp som omsätter den i praktiken.
_______________________________________________________
Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver We’re all criminals now, Anders_S skriver Intressant dag med Margaux Leduc i Göteborg, H Palm skriver Det som gick förlorat., kimmuller skriver Sjukhusmat, pengar och upprördhet, Jinge skriver Wanja bör lämna LO också!
