Moderatförakt i Täby?

Jag bor i den mastodontmoderata kommunen Täby. Här intar moderaterna 31 av 61 mandat, så det styrs och ställs med egen majoritet. Privatiseringshetsen är enorm och den kommunala verksamheten ska bort, bort, bort! Här bor drygt 60.000 människor och vi har en, du läste rätt – en, kommunal förskola. Hyresrätterna är försvinnande få och medelinkomsten är den tredje högsta i landet. När det kommer till lägst antal inflyttade utlandsfödda så intar kommunen fjärde plats, vilket Filippa Reinfeldt kommenterat med: ”Invandrare vill ju bo med varandra”.

Ni har läst rubriken och undrar säkert vad det är för dum frågeställning. Inte kan ett förakt mot moderaternas politik gro i sitt eget mecka? Jo men se det kan det visst!

Skotten i Sarajevo var i detta fall min gamla skola Tibble Gymnasium. För snart ett år sen tog en rektor på skolan initiativet att ansöka om en privatisering av skolan. Politiker och rektorn, som tillsammans med en lärare, ansökt om ombildningen gjorde klart att en ombildning inte skulle ske utan personalens stöd. Så långt allt gott i staden på landet och ingen lyfte en blick. 

Sen gick något snett. Lärarna var tydligen emot beslutet, vilket ignorerades. Ansökan skickades ändå till Skolverket som efter många återremitteringar accepterade den. Nu brakade helvetet lös.

Tibblekampanjen började informera, främst elever, vad en privatisering skulle innebära (b.l.a. sumpad företrädesrätt och halverat utbud av individuellt valbara kurser, samtidigt som inget nytt skulle tillföras) och en omröstning hölls på skolan som visade att 84% av lärarna, samt 76% av eleverna var emot beslutet. Ilskna lärare och elever figurerade i media, en demonstration genomfördes, och det gick så långt att 43 lärare annonserade om nya jobb i lokaltidningen. Detta trots att lärarna förbjuds vara kritiska enliga sina lönekriterier som slår fast att medarbetare som söker privatisera verksamheter ”ska ges stöd och råd, inte motarbetas”.

Detta blev en anomali för moderaterna i kommunen. Deras heliga privatiseringsledstjärna kunde tydligen ifrågasättas. Successivt tog alla andra partier ställning för elevernas och lärarnas åsikter så moderaterna stod ensamma kvar med byxorna nere. Moderaterna kom att kalla sina egna allianspartier för ”oppositionen”. Nu kunde man inte ge upp. Taktiken blev istället att vägra svara på frågor eller bemöta ett enda av de sakargument som framfördes. Det enda som sas var att privatisering, med kommunstyrelsens ordf. Leif Gripestams (m) närmast religiösa ordalag, ”frigör krafter”.

Klavertrampet gjorde det ack så tydligt att moderaternas politik har privatisering som självändamål. Allt ska bort – oavsett opinioner, berördas ställningstaganden eller sakliga argument. Eller som Leif Gripestam uttryckte det när han snubblade(?) på orden under onsdagens kommunfullmäktige möte; ”Jag står fast vid att beslutet är odemokr…odramatiskt”.

Motsättningar och konflikter finns överallt, även i Täby Kommun. De ligger där och pyr tills de konkretiseras och blir synliga. Det är då skillnad kan åstadkommas. En vida förankrad ståndpunkt i Täby har länge varit att moderaterna styrt kommunen exemplariskt; på grund av tibblefrågan talas det snarare om en moderat diktatur. Moderaterna håller tvångsmässigt fast vid att privatiseringen ska genomdrivas, för att berättiga sig själva. ”Allt skulle ju bort?” tänker de med ledsna Reinfeldt-hundögon.  Tydligen vill inte invånarna att allt ska bort. Och ska inte allt bort, så behövs inte ni.

Farväl moderatkrameri. Välkommen, moderatförakt!

____

intressant? (av bara helvete!)
Andra bloggar om: politik, moderaterna, alliansen, Reinfeldt, skola, Täby