Mr Petter har utmanat sina fellow konfliktbloggare att outa sin sommarläsning. Har väntat med att anta utmaningen eftersom jag inte har något bestämd lista att beta av. Dessa har i alla fall hittills avverkats.
Paul Auster – Illussionernas Bok kommentar: En klassisk Paul Auster bok vilket innebär mystik, surrealistiska sammanträffanden, en sjuhelvetes berättarkonst och sträckläsning för marcusen.
Nick Hornby – High Fidelity. kommentar: Hornbys lilla försvarstal för det manliga kollektivets psykiska labilitet är med sina klämkäcka formuleringar och ständiga låthänvisningar ett litet mästerverk. Med formuleringar som den klassiska ”Am I miserable because I listen to Pop music, or do I listen to Pop music because I am miserable?” kan man inte göra mycket annat än att nicka instämmande, med svallande obehagskänslor.
Jonas Hassen Khemiri – Montecore. kommentar: Läste Ett Öga Rött eftersom den vid något tillfälle jämfördes med J.D. Salingers Catcher In The Rye (som jag kände mig riktigt högstadieradikal när jag läste bland annat eftersom jag blev upplyst av bokhandelsexpediten att inhandlandande av samma bok i USA resulterade i omedelbar registrering). I mångt och mycket är Montecore en uppföljare till Ett Öga Rött. Denna gång framställs utanförskap, krossade drömmar och grava dubbelspel på en underlig, påhittad fransksvenska och mynnar ut i en knivskarp kritik mot det rårasistiska klimatet som rådde i det tidiga 90-talets sverige. Följdaktligen är boken en alarmerande varning om vart vi är på väg idag.
Pär Lagerkvist – Dvärgen. kommentar: Nobelpristagaren Per Lagerkvist låter i denna bok en liten dvärg gestalta ”den genuina ondskan”. Han betraktar sin italienska furstendömdesomgivning med avsky och förstår endast det han hatar. Som furstens tjänare är han oumbärlig just eftersom makten - alltid - förusätter hat och ondska. Där har vi bokens poäng, sen tillkommer vapenskrammel och massa renässansreferenser.
Sture Dahlström – Huggormens tid. kommentar: Det började förra sommaren med Håkan Hellströms rad ”det gör inte ont att leva i Sture Dahlström”. Nästa steg var att ta reda på vem denna man var. Jag sträckläste några av hans böcker och blev frälst. Denna anarkistiska, beatförfattande frihetsivrare hade inte mycket till övers för något utom kärlek och feber. Han hyste ett besinningslöst hat mot byråkrati och exploatering. Huggormens tid är, som sin föregångare Tango för enbentna, ett potpurri av revolt, ilska, kompromisslöshet och perversiteter. Bokens jag är metallarbetaren Karl Andersson som kort sagt fått nog av all jävla skit och bestämmer sig för att hugga tillbaks.
Frantz Fanon – Jordens Fördömda. kommentar. En ursinnig stridsskrift för de koloniserade med utgångspunkt i det algeriska befrielsekriget. Kämparglöd av guds nåde präglar boken och just därför är många framställningar, inte så förvånande, ganska svart vita. Värt att nämna är att boken framhåller våldets nödvändighet; den glorifierar inte våldet i sig (en slutsats som många av bokens läsare tycks missa).
_____
På konflikt; Syrran väcker folket, Akuhujan gör en patriarkalets popquiz, mllstrm bedömer människor och Vida Latina ser snöflingor.
Andra bloggar om: böcker, listor, bokutmaning
[...] Konflikt: Akuhujan skriver om Estland som inte är så långt borta, Syrran vill att folk ska vakna och inse vad som håller på att hända, Red Metal har varit på Metallicakoncert, Mllstrm vill ha fler high-fives på jobbet och Står aldrig still läser böcker. [...]
Fan va gött det är att konflikt fått en redig popnörd, själv läste jag proust efter håkan, kanske ska man ge sig på sture nu
hehe, har också gett mig an proust här i sommar