Feministens reträtt?

Mitt uppe i en flytt och så vidare. Här kommer i alla fall en krönika som jag skrev för Utrikespolitiska Föreningens tidning Utsikt Världen, på Stockholms universitet. Den skrevs i samband med att Viljornas Kamp visades i Svt, dvs ett antal månader sen  Håll till godo!

Viljornas kamp i SVT målade upp det feministiska initiativets liv bakom kulisserna. Sentimentaliteten inträdde som ett töcken i de svenska tv-sofforna då skratt och gråt blandades med högskolepoäng och brevbärare. Tittaren fick se hur det hettade till i opinionsmätningarna när klämkäcka lagom lussebullsfeministiska argument delades ut på torgen. Gemene man resonerade och kom fram till att jämställdhet var bra – det ska vi ha! 

Svenska partiledare tävlade under decenniets början i att slå sig för bröstet när den feministiska etiketten klistrades på. Nu kanske inte patriarkatet störtades på grund av det, men det var i alla fall rumsrent att ge uttryck för förhoppningar som lutade lite grann åt det hållet. Uppfattningen att hormoner och gener inte skulle bestämma lön och levnadsvillkor var acceptabel i det offentliga samtalet under den här perioden. Men sedan hände någonting kusligt. Ja, vad var det egentligen som hände? 

Jorden är rund, himlen är blå och framför man en idé, vision eller praktisk politik som utmanar rådande maktstrukturer så får man smäll på fingrarna. Aja baja säger etablissemanget och drar fram rottingen. Media instämmer, drar sitt strå till stacken och ser till att det brinner bra. När häxjakten satte igång denna gång uppdagades det ena upprörande påståendet efter det andra och en grogrund skapades för slutsatser och generaliseringar som målade feministbegreppet i mörka färger.   

Ordboksdefinitionen på en feminist har tidigare varit en person som anser att kvinnor är underordnade män samt att detta förhållande bör ändras. Paradigmskiftet har dock gett upphov till en ny och aktualiserad definition; en person som anser att män är självklara anhängare till satanistiska vansinnesdåd i den mörka skogen, samt att detta förhållande inte kan ändras.  

Hör å häpna men häxjakter förmedlar faktiskt inte sanningar! Det tycks däremot inte hindra deras framgång. Jämställdhet tycks numera passerat sitt bäst före datum och det anses nästan progressivt att förvisa den feministiska analysen till sophögen. Gällande den nuvarande regeringens inställning till epitetet tycker jag att moderatkvinnornas ordförande Magdalena Anderssons kommentar är ganska talande: Om det var ett neutralt ord tror jag att alla i regeringen skulle kunna ställa upp på det.  

Jag är ledsen att behöva göra Magdalena besviken men det kan faktiskt inte vara ett neutralt ord. Inte så länge lön och arbetsvillkor bestäms av könet. Inte så länge kvinnor utför det huvudsakliga hemarbetet, som dessutom är oavlönat. Inte så länge kommersiell exploatering av kvinnors kroppar är vardagsmat, våldtäkter bokstavligen sker stup i kvarten(!) och myten om den lyckliga horan möts med gehör!

.

Feminister kommer att fortsätta kämpa för en omvälvning av samhället i syfte att bryta könsmaktsordningen. Den kampen kommer inte ges upp på grund av banala saker som att en sagd feminist vid något obestämt tillfllet yttrat påståendet att män är djur. Den kommera tt fortsätta så länge den har fog för sig. Och den dagen den inte har det länge, en dag fjärran från från understöd till pigarbete och ifrågasättande av abortfrihet, så ska Magdalena äntligen få sitt neutrala epitet. Men till dess gäller inte reträtt, utan anfall är bästa försvar!´

_______

På Konflikt; Petter om vansinnet i den nådiga luntan. Mllstrm blir intervjuad av aftonbladet i anledning av att han blivit sparkad p g a sitt bloggande (!!!). Undertecknamn ger oss en poster att pryda staden med. Vida Latina backar mllstrm och marcusen ska se Sage Francis, ikväll. Fast där blir det ju ingen länk, heller. Nämen. Det hör ju inte hit.

Andra blogs om:

feminism, tolkningsföreträde, hegemoni, patriarkat, politik