Att lärarauktoritet löser ungdomars sociala problem är en lite för enkel lösning för att den skulle vara på nåt sätt äkta men sen så brukar ledarsideskribenter med möjlig journalistsexamen inte vara hejare på ungdomspsykologi eller vidare analys bortom den som enklast och mest fylllande kan täcka en ruta med text.

Har själv arbetat på en avdelning där självdestruktiva flickor lagts in. Upplever att dessa tjejer är väldigt vilsna på något sätt. Många har svårt att känna sina egna inre känslor, har på så sätt svårt att visa känslor och framför allt gråta. Tyvärr finns vad jag vet ingen forskning på detta. Gråten och sorgeprocessens i slutänden välgörande läkande för kroppen. Istället tar man till självskada, för att få ur sig en massa känslor. Vid självskada skapas även endorfiner som minskar ångest och oro. Trendigt? Har upplevt att flickor med självskadebeteende gör allt för att vårdpersonalen inte ska hitta gömda rakblad och vassa föremål vid en kroppsvisitation. Det blir en rolig grej att lura personalen såmycket som möjligt, manipulativt beteende är vanligt. Det blir en sport. Det är vanligt att flickor som inte haft självskadebeteende har börjat skära sig efter kontakt med flickor som skär sig på avdelningen. I botten finns ofta någon form av svek, tror jag, från vuxna eller kompisar. För lite gränssättning från föräldrar, curling-fenomenet (”ge dit barn allt som du inte själv har tid att ge det”), för höga krav på barn (var är den villkorslösa kärleken?), för lite krav också för den delen. Mobbing i skolan, sjuka kroppsideal (samhällets självspäkning, journalisters egen dåliga självkänsla). Allt färgar av sig, på något sätt. Det skapar lågt självförtroende och självkänsla hos ungdomar som desperat letar efter en identitet och ett ideal. Vuxnas egna problem förs över på barnen. Ringar på vattnet.
Det här är säkert bara en del av orsakerna, men dessa tjejer skriker efter hjälp, då är det viktigt att ha åtminstone en vuxen människa omkring sig med åtminstone en grundstabiltet inom sig och som kan skapa en anknytning till flickan eller pojken. Anknytning tror jag är fruktansvärt viktigt, den startar samma dag som man föds.

Det är inte Niklas påhitt att det kan ha blivit “trendigt” att skära sig. Det var en rektor på en skola i Dalarna som kände att det var dags att tala ut om det h*n och lärarna upplever på sin skola, delvis utifrån det flickorna själva berättat.

Läs gärna artikeln:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=745060

Apropå ämnet har Saker Under Huden skrivit ett sjukt bra blogginlägg om just tjejer som skär sig själva (och den totala bristen på genusperspektiv i debatten):

http://sakerunderhuden.blogspot.com/2008/03/det-tysta-upproret.html

Jag håller med dig Marcus om att nedskärningar på specialpedadgoger, undervisningstimmar och lokaler skapar osäkerhet och förvirring inom skolväsendet.

Men från detta är det ett relativt separat problem att de lärare som finns inte respekteras av elever och att deras “auktoritet urholkas”.

Jag tycker också att Niclas kolumn innehåller flera konstigheter som skall ifrågasättas.

Men hur obehagligt det än kan verka så kan det i en viss lokal social miljö uppkomma ett “mode” i att lida. Man kan få gemenskap i det destruktiva precis som i det positiva. Egentligen inte något konstigare att det bildas grabbgäng som “älskar” att slåss.

Men att det sedan är grogrunden för denna destruktiva gruppgemenskap som man skall finna och åtgärda är en annan sak. Men det kan ändå vara bra och veta att vi människor har denna egenskap att skapa kollektiva beteenden även i det destruktiva.

Att tjejer skär sig är ett sk multifaktoriellt sk stress och sårbarhets fenomen.

Det beror på biologi, föräldraanknytning. socialt stöd, egen upplevelse av livets mening, gränssättning, brist på positiva visioner, otur med kompisrelationer, socialpsykologiska samverkansfaktorer, samhällets mentala signaler (media), utslagningsmekanismer, utanförskap och all detta i en salig gröt av processer.

Om det inte fanns förklaringar så skulle ju alla tjejer skära sig och så är det ju inte.

Min fru jobbar exakt med detta. Det är inte så enkelt att det är bara tjejer från socialgrupp 3-5 som skär sig. Även övre medelklass har döttrar som lider och har ångest och svarta tankar.

Själv tror jag att detta med begreppet Trygg Anknytning är den viktigaste komponenten. Detta tillsammans med den extrema kommersiella medievärldens stimuli i att duga och vara på ett visst sätt. Tjusig, cool och rätt.

Hejdå

Och just problemen med skolan tror jag absolut är en av nyckelfaktorerna till att tjejer skär sig, i och med att skolan utgör en ENORM del av varje ung människas liv.

Så vad har förändrats i skolan?

1. läraryrket har tappat i status –> mindre kvalificerade personer söker till lärarutbildningarna –> elever får sämre och mindre engagerade lärare

2. elevunderlaget har förändrats, primärt genom invandring som tyvärr lett till kulturkrockar, mer stök i klassrummen och därmed också försämrad studiemiljö. (man kan jämföra invandringen med ganska normala svenskar som när de reser utomlands ofta beter sig hur jävligt som helst - svenskar är ju just ökända för detta)

Sammantaget har förutsättningarna för gemene elev att införskaffa sig nya kunskaper försämrats dramatiskt - samtidigt som dagens samhälle kräver att man är välutbildad och “duktig i skolan”. Det går helt enkelt inte att leva upp till omgivningens förväntningar och det generella idealet.

För att tala i psykologiska termer skulle man kunna sammanfatta mitt inlägg med att bakgrunden till att många mår dåligt, är den låga kongruensen mellan självbilden och idealsjälvet.

Tack för mig!